Den heliga bekymmerslösheten

I sommartider går min tanke till orden från Jesus i Bergspredikan om att ingenting i naturen, varken fåglar eller växter gör sig bekymmer för livet. De lever i förvissningen om att Gud, deras Skapare och Herre, kommer att ge allt vad de behöver när tiden är inne.

Tänk vilken befrielse att slippa alla bekymmer! Visst är det en frestande tanke, visst finns där en lockelse i detta att bara få slippa allt. Men, är det verkligen möjligt? Kan vi överhuvudtaget tänka oss en bekymmersfri tillvaro? Troligen inte – vi är ju människor. Men, kanske att man skulle kunna försöka. Kanske att man skulle kunna försöka ha lite mer tillit till Gud och åtminstone inte göra sig bekymmer i onödan. Kanske att man skulle försöka landa i en tillvaro där vi duger, där vi inte alltid måste vara mer, göra mer för att vara tillräckliga.

Bara en sådan enkel (eller svår) sak som att förändra sin inställning till tiden. Är tiden något som rinner ifrån oss? Går vi sommaren tillmötes med inställningen att den knappt hinner börja förrän den är över. Eller är tiden något som kommer till oss – hela tiden – och vi har en lång rad av sommardagar att ta emot och bara ta del av. Kanske det är detta som är bekymmerslöshet i Bergspredikans mening, att vi får ta emot och njuta av det goda som kommer till oss från alla goda gåvors givare – Gud.

Så varför inte försöka njuta den här sommaren och ta emot både sol och regn, hetta och svalka, arbete, sysslor, vila och rekreation i Bergspredikans anda. Varför inte se en regnig dag som en välsignelse för markens grödor som får vatten, och för mig som får en dags vila helt gratis – av nåd.

Kanske att det kan fungera – trots allt….

Ann-Sofie Näslund, fjällpräst

Åter till Fjällkyrkan

Åter till Start (Idre)